Varför bestiger man berg?

Ganska ofta får man frågan varför man bestiger berg. Dels innebär det en massa uppoffringar i form av tid, möda och pengar, dels finns det en del risker förknippat med detta (även om jag vanligtvis ogillar att betona dessa).

För ett tag sedan skrev jag en artikel, där jag försökte förklara detta för den oinvigde. Texten är till vissa delar omarbetad.

Vad är det då som driver mig att göra detta? Jag skulle kunna citera George Mallory som uttryckte det så här: If you have to ask, you wouldn’t understand the answer. Dock ett uttalande som knappast främjar ökad förståelse. Men om du ärligt vill veta, så ska jag försöka ge dig ett genuint svar:

Kanske kan du relatera till den där passionen som är totalt uppslukande. Den som till och med definierar vem du är. I mitt fall är det en passion som utspelar sig mot en fond av naturens under. En känsla av att befinna sig i de majestätiska bergens närvaro. Att förnimma hur deras urkraft lämnar avtryck i hela mitt väsen. Att uppleva känslan av total och genuin ödmjukhet. Här får jag perspektiv och kontraster i tillvaron. Här lär jag mig tacksamhet, och genom utmaningarna växer jag som människa. Bland bergen finns bara nuet, ett tillstånd av närvaro och innerlighet. Här lever jag till fullo, till det yttersta.

Att bestiga berg är nästan en religiös upplevelse. Föreställ dig hur det är att vandra i nattmörkret på en ofantlig bergvägg. Hur insikten om din utsatthet sjunker in. Tänk dig då att du i fjärran ser hur gryningsljuset jagar skuggorna uppför bergväggarna, och känslan av att kliva upp på bergskammen och välkomna solen. Friheten i att befinna sig under en öppen himmel, och att se jorden krökning. Förstå, vilket faustiskt ögonblick! Man vill bara att stunden ska dröja sig kvar.

Att ta ansvar för sin egen lycka.

Hur kan man någonsin förneka sig själv dessa upplevelser? För mig är svaret enkelt. Jag förväntar mig verkligen inte att alla ska förstå det jag håller på med, men ett vet jag: Jag tar i alla fall ansvar för min egen lycka.

Annonser

Om joelyukon

En rektor från Norrland med en diger lista av klättrade berg. Har bl.a. bestigit fyra av sju berg i den famösa ”Seven Summits”-serien. Har tillsammans med Benny gjort förstabestigningar i Pamir på gränsen mellan Kirgizistan och Tadzjikistan.
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s